Var dig själv, alla andra är upptagna

Jag blev sårad, så nu sårar jag. 
Lågan brinner i mig varje dag. 
Ett öga för ett öga,
En tår för varje tår. 
Jag ser ju att det blöder, 
Men jag fortsätter att slå. 
(Refräng)
Jag lova att inte skicka vidare, 
Det jag själv varit med om, 
Inte sprida det. 
Jag lova att leva i en annan värld, 
Hur hamna jag här? 
Jag lova att inte göra samma fel, 
Inte fortsätta sjunka ännu längre ner. 
Jag vill känna mig stolt över den jag är, 
Hur hamna jag här? 









Jag blev sviken, så nu sviker jag, 
Hatet äter upp mig dag för dag. 
Ett hjärta för ett hjärta, 
Ett sår för varje sår. 
Jag vet hur ont det gör, 
Men jag fortsätter ändå. 
Refräng... 
Skyll inte på att historien upprepar sig, 
Det är vi som gör om våra misstag igen och igen igen och igen. 
Varför hamnar vi där? 
Hur hamna vi där? 







Refräng... 
Ooo... Hur hamnade jag här? 

Ooo... Hur hamnade jag här?

Jag måste berätta om en sak som ett barn sa på förskolan som jag var på idag. Det var någon av barnen som sa vid maten att hans morfar var död. Då sa jag att min morfar är också död. Då sa denna pojken; att han är inte alls död. Det andra barnet sa att det är han visst för han är i himelen nu. Jag frågade vad han menade med att han inte var död och då svarade pojken som är typ 4. Att först så lever man på jorden och sedan så dör man på jorden men då börjar man att leva i himmelen i stället så han menade att man aldrig dör helt utan bara fortsätter leva fast på en annan plats. Det tyckte jag var välgit fint sagt av honom.