Var dig själv, alla andra är upptagna

I går var jag, Per och Pers syster dotter Rebecca på bio. Det var hennes födelsedagspresent, även om den var väldigt försenad. Rebecca fick själv bestämma film så då blev det denna, en shopaholics bekännelser.

Den handlar om en tjej som har ett köpberoende. Hon köper framförallt kläder, skor, handväskor och andra acceoarer. Hon får jobb på en tidning och privat ekonomi, fast hon själv inte har någon koll på sin egen ekonomi och har skulder upp över öronen. Sen finns det självklart en kille med i det hela också.

Filmen var ganska rolig faktiskt, fast den var ganska löjlig stundtals. Den var väldigt förutsägbar och det var väl inte direkt någon film som jag hade sett i vanliga fall, men det var ganska bra iallafall. Rebeca var nöjd med den och det var huvudsaken.

Jag fattar inte hur svårt det kan vara att byta en mail adress... Som endel av er har hört så är det en till person som har nästan samma mailadress som jag. Hon har TVÅ undresträck istället som jag har ett. Detta har ju som man kan förstå ställt till det lite för henne. Jag kan väl säga att det är ju inte ett eller två mail som jag har fått som ska till henne utan massor.

Allt började med att jag fick mail om att jobba som aupir i bla Frankrike och Australien. Eftersom jag aldrig hade anmält mig till något sådant undrade jag varför jag fick dem. Sen efter massvis med mail fram och tillbaka (på engelska, dessutom) kom jag fram till att det var en annan tjej som hade nästan samma mail som jag. Kanske inte allt för smart...

När jag hade förstått detta så mailade jag henne och förklarade läget och även vidarebefodrade mailen. Detta var typ 3år sedan Under denna tiden så har jag sagt till henne att hon borde byta mailadress båden en och två gånger men ingenting har hänt. Har till och med varit så att hon själv har sagt att hon ska byta mail. Men har något hänt? Nej.

Sen igår så fick jag ett mail där det stog om jag ville ha ett sommarjobb på Syrenen. Eftersom jag inte kände igen namnet så kollade jag extra vem som hade skickat det. Då var det någon från Askersund som hade skickat mailet som skulle till "hon andra". Jag mailade tillbaka att hon hade fått fel mailadress, som så många innan.

Jag vidarebefodrade mailet till "hon andra" och skickade ytterligare att mail där jag skrev att jag inte tänkte vidarebefodra eller tala om för fler personer att de har fått fel adress, utan nu skiter jag i hennes mail.

Nu tänker ni kanske att det inte är så lätt att byta mailadress men jag tror inte att det ska bli något problem för henne med tanke på att (vad jag vet) så är det bara vi två som heter så här med den stavningen. Så hon kan väl använda sin fantasi och ta någonting annant som tex en punkt....

Det är ju inte direkt så att jag inte får alla mina mail så för mig slepar det ju igentligen inte så stor roll. Känns som om hon borde tycka att det är jobbigt att inte få alla sina mail, men nu är det helt upp till henne hur hon vill göra. Jag bryr mig inte längre...

I fredags skulle egentligen min morbror kommit hem till oss och ätit mat. Han bor i Halmstad så vi ses inte så ofta. Men det blev ingenting eftersom han är sjuk. Han har två olika lungsjukdomar plus att han har rematism (hur det nu stavas). Jag har hört ett tag nu att han är sjuk och behöver en lung transplantation annars så kommer han att dö inom ungefär ett år. Även om jag har hört detta några gånger så har jag aldrig förståt hur alvaligt det är med honom. Nu har han syrgas hela tiden och sitter i rullstol. Sedan så orkade han inte åka upp hit fast han gjärna hade velat. Nu hoppas jag att han bara är såpass frisk så att han kan få denna transplantation nu i maj. För om han är för dålig kan de inte göra något överhuvudtaget...

---

I lördags så träffade jag Sara Glanander. Det var verkligen länge sedan vi såg så det var väldigt roligt.

På kvällen sen så fick mamma och pappa besök så då åkte jag och Anna hem till Per för att äta tacos och se på melodifestivalen. Det var roligt. Jag vet inte riktigt vem jag hejade på. Hade ingen bestämd favorit men jag är väldigt glad över att Carolina af Ugglas inte vann med sin snälla, snälla. Visst texten och låten var ju ganska okej men jag klarar inte av människan för fem öre.

Nu har jag och Per precis kommit tillbaka från en promenad och innan det så var vi hemma hos hans föräldrar. Där fick vi god mat och tårta, vilket alltid är uppskattat.

Ha de gött!

I lördags så åkte jag och Per hem till Sara och Royne för att fira Royne. Han fyllde nämligen år i fredags. När vi kom dit så var Tomas och Fia där och vi fick smörgåstårta. Sen kom Jonas och så blev det lite kakor. Efter att Tomas och Fia åkte så handlade vi och sedan åt vi pasta sallad med kassler. Riktigt gott faktist. Efter det blev det film och sedan bar det iväg hem till Per. En väldigt trevlig eftermiddag och kväll, tyckte jag.

Idag så kom jag till jobbet vid 7.30 och ska jobba till 15.00. En lugn dag på ett ställe som jag är van att vara på. Men så blev det inte direkt... Det första som händer är att en ordinare personal kommer samtidigt som mig och berättar att det bara blir vi två idag. Jaha tänker jag, då är det nog inte så många barn med tanke på att vi bara blir två och de inte tar in någon mer personal. Men så var det inte. Vi hade 14 barn på två personal, vilket kanske i vanliga fall går i en timme tills barnen börjar gå hem, men vi skulle alltså vara själva med dem hela dagen. Detta känns allt mer och mer som om det kommer att var kaos hela dagen, speciellt när jag tittar vilka barn som är där och upptäcker att det är tre stycken som är väldigt speciella barn som behöver nästan ha en personal var. Till råga på allt så är denna ordinarie personalen helt total okompetent, är aldrig konsekvent och är absolut inte någon bra pedagog. Jeje, jag får passsa 15 barn idag, jippi!!!

Och mycket riktigt hade jag rätt, det hände saker var tionde minut. Inte nog med att jag hade fullt upp med att se till alla barnen så att de inte slog ihjäl varnadra, dessutom skulle jag göra frukost, plocka bort frukosten, diska och sen skulle jag få iväg alla på sångsamling. Det kändes helt meningslös med sångsamling med tanke på att hälften av de barnen vi hade inte var intresserade för fem öre men MÅSTE ändå vara med.

Dessutom, eftersom det är fredag, så ska det vara fika för personalen. Jag tycker att det är överskattat i vanliga fall men en sådan här dag så är det nästan omöjligt. Hon tyckte att det var jätteviktigt att vi skulle gå, så jag gick väl då, en stund. Percis innan jag gick så hade jag haft en dust med ett utav de barnen med speciella behov. Han hade hållt på att butta och knuffa andra barn. Jag hade sagt till honom tre gånger och sedan fick han en varning men fortsatte ändå. Då åkte han ut ur det rummet. Detta talade jag om för henne att han INTE kunde vara i det rumet pga av det. När jag kom tillbaka från fikan, som jag hade haft i tio minuter ( ska egentligen ha 20-30min). Då var det ännu mer kaos än innan jag gick, och tror du inte att han var tillbaka i det rummet som han inte skulle vara i. Jo men visst. Då kände jag att jag skiter i det här. Jag gör det jag kan och sen har jag gjort mitt, även om det är svårt när man ser att allt bara går åt skogen...

När vi skulle äta så fick vi skicka över två stycken till grann avdelningen. Men det var ändå typ kaos med tanke på att vi brukar var tre vuxna så det märktes väldigt tydligt, tex med vilorna och disken. I vanliga fall så har en personal liggvila, en sitt vila och den tredje tar disken. Nu fick jag ta både disken och sittvilan, men det gick det med på något sätt...

Efter att vilan så funde jag tillslut ta rast, vilket var super skönt. Gick en rask promenad för att få ut lite aggresioner. När jag kom tillbaka så var det meningen att hon skulle ta rast med det han hon inte med. Skyll dig själv säger jag bara. Så blir det när man inte tar in en vikarie när man har så många barn.

Till slut så var det mellanmål och jag kände att äntligen börjar min dag ta slut. Då drar en unge ner ett glas, som natuligt vis gå i snöder. Ha då var det bara att sopa...

När kl blev tre så var det tio barn kvar som alla var uppspelta bla pga glaset. Maten och all disk stod kvar på bordet och hon tyckte att jag kunde gå. Hon hade ju koll på läget... Sällan men jag gick ändå kände att jag orkar inte bry mig om hur det går. För barnens skull hoppas jag att det gick bra och att det blev iaf lite lugnare....